José Antonio Primo de Rivera föddes i Madrid 24 april 1903. Han var son till adelsmannen Miguel Primo de Rivera, Spaniens ledare åren 1923 – 1930. Under sin tid som juridikstuderande vid Madrids universitet var José Antonio delaktig i grundandet av en studentförening som öppet kritiserade faderns utbildningspolitik. Efter fullgjord juristexamen 1923 tjänstgjorde han i kavalleriet, men hamnade inför militärdomstol efter att ha smällt till en vänsterinriktad officer som förolämpat fadern offentligt.
År 1933 bildade han tillsammans med några kamrater Falange Española. Begreppet falang är en uråldrig benämning på en militär formation där soldaterna står tätt sida vid sida, axel mot axel. Grundstenen i den falangistiska åskådningen var korporatismen som i sin tur inspirerats av katolsk sociallära och syndikalism från sent 1800-tal. Korporatismen står som ideologi för samarbete mellan klasserna – så kallad klassfred. Detta som motgift mot socialismens destruktiva klasskamp, i våra dagar även könskamp och raskamp. Korporatismen söker alltså ena folk oaktat social tillhörighet, inkomst, utbildningsnivå, kön och ålder et cetera. José Antonio attraherades av korporatismens corpo – samhällskroppen, där varje liten nerv är avgörande för kroppens – eller samhällets funktion.
Falangismen föddes alltså i ett fattigt och socialt splittrat Spanien. Trots att vänstern sedan decennier haft ensamrätt på att företräda arbetarklassens intressen kom falangen att ena spanjorer ur alla samhällsklasser i ett intellektuellt krig mot samma vänster. Den sågs redan då som djupt perverterad och kristendomsfientlig. Falangens rödsvarta fana med symbolen Flechas y yugo – pilar och ok, gjorde att många, framförallt den konservativa högern såg den nya rörelsen som en revolutionär vänsterrörelse.
Trots detta stod José Antonio med falangens blåskjortor främst på barrikaderna i kampen mot den revolutionära vänstern. Det var nästan en sport att mörda falangister vid denna tid. José Antonio hade i sann korporativ anda in i det sista manat till förnuft och diplomati före våld. Dock kom en av hans närmsta kamrater att mördas i en gryningsräd utförd av socialister. Efter denna händelse kom falangen att inleda ett regelrätt gatukrig mot vänstern i varenda större stad i Spanien.
I skrifter och tal av José Antonio framträder en intellektuell och samtidigt stridbar ung man fylld av ideal för ett bättre Spanien, inte bara den priviligierade överklass han själv föddes in i. Trots att han själv var djupt troende ville han begränsa katolska kyrkans inflytande över politiken. Han motsatte sig starkt katalanernas självständighetskamp men förordade självstyrande småsamhällen och decentralism. Hans syn på företagande var att det småskaliga och lokala skulle främjas snarare än att Spanien skulle reas ut till internationella kapitalintressen. Hans relation till Franco var frostig och Franco ska ha avfärdat den unge José Antonio som en fåfäng playboy.
Vid sidan av sin roll som politiker ägnade han sig åt poesi och skrev bland annat delar av den bombastiska kampsången Cara al Sol. Han var god vän, och kanske rent av hade en affär med skådespelerskan och författarinnan Elizabeth Bibesco. Hon kom senare att dedikera sin bok The Romantic till José Antonio med orden: ”To José Antonio Primo de Rivera. I promised you a book before it was begun. It is yours now that it is finished — Those we love die for us only when we die —.”
José Antonio själv hann bli dödad innan inbördeskriget i Spanien hade brutit ut på allvar och kom därför inte att spela någon roll som härförare eller politisk ledare i Spanien, men hans idéer kom att prägla Spanien i drygt 40 år efter hans död. Trots hans postuma inflytande över spansk politik kom han att gradvis glömmas bort efter Francos död på 1970-talet, både i Spanien och internationellt.
Hans död var ett sådant nidingsdåd att det även rönte kritiska röster hos vänstern. Strax före 06:30 den 20 november 1936 fördes José Antonio tillsammans med två andra falangister och två katolska aktivister ur carliströrelsen ut på borggården vid Alicantes fängelse där avrättningen skulle äga rum. Innan exekutionspatrullen anlänt försökte José Antonio muntra upp de andra som stod bundna vid pålar jämte honom. När exekutionspatrullen anlänt uttalade José Antonio sina sista ord i livet.
Är det verkligen sant att ni vill döda mig? Vem har lurat i er att jag är er motståndare? Min dröm är om ett fosterland, om bröd och om rättvisa för alla spanjorer, särskilt de som lämnas utanför fäderneslandet eftersom de varken har bröd eller rättvisa. Den som precis skall dö ljuger inte. Och låt mig säga det, innan ni trasar sönder mitt bröst med era kulor, jag var aldrig er fiende.
Efter José Antonios tragiska död enades Spanien av general Francisco Franco som förvisso inte var någon falangist, men hans segerrika här utgjordes till stora delar av falangens beväpnade blåskjortor vid sidan av Francos reguljära soldater. Slaget om Madrid vanns exempelvis tack vare Madrids falangister som vid Francos anfall öppnade en femte front inne i staden, därifrån kommer det skamfilade uttrycket femtekolonnare. Ett ord vänstern använt för förrädare. Det är också väldigt talande för hela kriget, vanligen brukar ju segraren skriva historien. I fallet Spanien kom vänstern, alltså förloraren att skriva historien. Såväl om Franco som om José Antonio och hans falangister.
På senare år har intresset för den unge, nästan helgonlike, José Antonios minne väckts till liv igen, exempelvis kom det tidigare i år för första gången en engelsk översättning av hans samlade tal och skrifter. Han har även uppmärksammats tidigare i Folkungen med flera översatta tal och omtalats flera gånger i den frihetliga podden Radio Bubb.la.
Varför skapas då intresset för en sedan länge död spansk krigarfilosof? Vad är det i hans gärning som intresserar oss än idag? Antagligen är det en kombination av hans uppenbart rena uppsåt och offervilja för sitt land och de idéer han valde att dö för. Onekligen inspirerar det i en tid där ingenting längre tycks vara värt att kämpa för.
Läs mer om och av José Antonio
Finns det en motsättning mellan kapitalism och äganderätt?
En hjältes sista vilja
Grundandet av Falange Española
Arbetarnas kamp mot socialismen
