Att åka långfärdsskridskor är ett fantastiskt sätt att uppleva svensk natur vintertid. Är sjöisarna tjocka och robusta finns det ofta plogade banor på vissa sjöar att åka på. Men bättre är förstås när isen ligger blank och snöfri på hela sjöar eller skärgårdar. Då kan man åka med på ordnade turer med olika klubbar eller åka på egen hand om man har tillräcklig kunskap om isar och dess bärighet. Skridskoåkning är dessutom en genuint nordisk aktivitet även om holländarna också har det i sin kultur. I Sverige finns kanske världens bästa förhållanden för skridskoåkning i naturen.
Det är en strålande dag med solsken och bitvis ganska stark vind. Isen är ofta helt svart och blank kärnis för att bitvis bli grå stöpis med små ojämnheter, den är omväxlande rejält tjock men bitvis klart tunnare. Det sjunger, knäpper och tjongar i isen när vi drar fram. Ibland spricker ytskiktet på isen och man kan med blicken följa hur sprickan snabbt löper iväg flera meter. Ibland spricker isen igenom hela sin tjocklek och man kan känna hur isen man är på sjunker ner några millimeter, likt när man kliver i en båt. En fantastisk känsla!
I medvind märker man knappt av vinden, det går bara fort med härlig en fartkänsla. Man tycker att man är riktigt vass på skridskoåkning, känner sig som kung på isen. En titt på GPS-loggningen på mobilen visar toppfart över 30 km/h och medelhastighet på 27-28 km/h. Vid ett sund står en skylt på stranden som anger max tillåten hastighet till 8 knop, ca 15 km/h. Ha ha, sjöpolisen kan ta sig i brasan, här susar jag fram i nästan det dubbla!
Eter lunch blir det lite motvindsåkning. Farten sjunker till långt under hälften mot medvindsåkningen. Lårmusklerna börjar streta emot på allvar, mjölksyran kommer krypande. Vinden och ett lätt snöfall biter i kinderna. Plötsligt är känslan av att vara kung på isen är som bortblåst. Men även motvindsåkning har sin charm. Man kommer in i ett flow, tar skär efter skär och bara maler på. Det får inte bara gå lätt, måste vara lite kämpigt också för att den nöjda sköna känslan ska infinna sig när man väl är hemma igen. Och utan kämpainsats förtjänar man ju inte ölen i bastun efter hemkomst.
Vi stretar på runt en udde och kan sedan vända ner och få vinden i ryggen igen. Farten tilltar snabbt. Tröttheten blåser bort. Långa lugna skär då och då räcker för god fart. Åter är man kung på isen!
Efter 7 mils skridskoåkning är det skönt att komma hem, sätta på bastun och hämta den där ölen…
