lördag, april 13, 2024
HemInsändareMotstånd

Motstånd

Vår tids kultur har förlorat flera av de dygder som finns i en högkultur. Vi befinner oss på randen till det trendbrott som alltid sker i slutet av en epok. Alla riken omstörtas inte i krig men nedgången kan komma plötsligt, studerar man tidigare kulturer så sker det ofta på omkring en mansålder. Varför, hur och när nedgången kommer och vad som föregår fallet tänkte jag beröra i tre separata delar, Broderskap, Förräderi och Motstånd. Detta är den tredje delen, Motstånd.

I USA finns devisen God, family, country, dvs. Gud, familj, land.

Landet Sverige bör ses som förlorat, moraliskt, demokratiskt och demografiskt. Få svenskar har en gudstro idag och för dessa får även Gud ses som förlorad, eller kanske tvärt om, de gudlösa får ses som förlorade. I takt med minskat barnafödande och propaganda för det barnlösa livet är även familjen hårt ansatt. Kvar finns, hos stora delar av den svenska befolkningen, endast strävan mot ett individuellt, egoistiskt självförverkligande. Det är ett kulturellt förfall som kan ske på bara ett par generationer, från högkultur till moras.

Motståndet mot förfallet av samtliga punkter ovan kallas i breda termer konservatism och i omskrivna termer libertarianism. Både konservatismen och libertarianismen värnar om hög individuell frihet, konservatismen på traditionell kristen grund, med tanken att vi är skapta som fria individer och att jorden är vår födslorätt. För libertarianismen är idén att vi ska härska över oss själva väsentlig. Varje gång någon överhet gör intrång i våra liv, genom någon -ism såsom socialism, kommunism, fascism, liberalism, ja listan kan göras lång, så uppstår, främst hos män, ett instinktivt motstånd.

Endast ett fåtal gör aktivt motstånd

Norrmannen Grieg Nordahl beskrev ockupationstiden i Norge på 1940-talet. Han slog fast att 80% av befolkningen var likgiltig, 10% aktiv i motståndet och 10% medlöpare. I ett upplöst samhälle där moral är relativt, Gud är död och män och kvinnor inte längre äger sina naturliga roller kan motståndsviljan vara ännu lägre och andelen medlöpare än högre. Som exempel kan nämnas våldsvågen i USA 2016, efter Trumps valvinst och svenskarnas agerande och vilja till angiverimentalitet under den så kallade pandemin. Det kan delvis skyllas på polariseringen, men också på bristen av broderskap, sammanhållning och offervilja i ett samhälle.

Till skillnad från Nordahl skulle jag säga att inte endast 10% av den norska befolkningen var medlöpare utan 90%. Min moral säger mig att jag har en skyldighet att stå upp för mina landsfränder. Den som inte gör något är även han en medlöpare, förrädare. Viljan till motstånd hos de människor som driver motståndet härrör från en djup moralisk ådra som bör finnas hos varje individ.

Om du läser detta är du kanske, och förhoppningsvis, en del de 10% som vill och kan göra motstånd. 10% kan låta lite men i absoluta tal blir det ändå många människor. Om vi utgår från att 80% är likgiltiga är 10% en kraft att räkna med. Följ med oss på Folkungen för en resa mot ett nytt Sverige. Gör skillnad medan du kan, för tiden rinner ut.

Motståndshandlingar

Motstånd kan gestalta sig på många olika sätt. Det kan börja lite trevande och i liten skala för att med tiden, när man funnit de motståndshandlingar som passar en själv och känner sig bekväm med, växa i både omfattning och frekvens. Motståndet kan ta sin början i att anmäla sig och börja interagera på Folkungens forum och att delta i träffar och aktiviteter för att lära känna likasinnade. Att sprida och gilla bra artiklar, folkungens och andras, samt poddar på sociala medier är också bra sätt att göra motstånd i det lilla. Vill man göra mer kan man skriva egna texter och kanske bli aktivt delaktig i någon organisation.

Men man behöver inte tolka ordet motstånd som endast aktiva handlingar mot globalism, överstatlighet och myndigheters intrång i människors privatliv. Motstånd kan också vara att helt enkelt leva sitt liv på ett traditionellt sätt och hålla stat och myndigheter på så långt avstånd som möjligt. Att bilda familj med många barn är en ack så viktig motståndshandling, bostätta sig i områden med likasinnade, eller aktivt sträva efter att skapa sådana bostadsområden, likaså. Det pågår projekt med den målsättningen på flera håll i landet idag. Om man sedan låter bli att sätta barnen på dagis, utan fostrar dem själv eller löser barnpassning med föräldrar eller vänner blir man närmast en rebell idag.

Ensam är inte stark men tillsammans kan vi få saker att hända!

Tomas Larström

Kristen familjefar, jägare och civilekonom.

Från skribenten

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här