Skellefteå har under flera år nu varit en slags symbol för grön omställning och en nyindustrialisering av Norrland. Från en kommun på dekis till glada dagar och framtidsoptimism. Allt för att Northvolts batterifabrik byggs där.
Vi har tidigare publicerat texter på Folkungen som berört den gröna bubbla, i vilken Skellefteå och Northvolt ingår. Se “Du sköna nyindustrialiserade värld, del 1” och del 2. Där konstaterades detta:
“Ett massivt överskott män flyttar till Skellefteå. Kvinnorna lämnar kommunen för högre studier, män gör det inte. Ett motsvarande antal kvinnor flyttar till eller åter Skellefteå i gruppen 25-34 år, men männen är många fler. 55% är män i denna åldersgrupp: 5247 män och 4332 kvinnor.”
Siffrorna avser 2022. Vi slog därefter fast:
“Friska samhällen skapas inte genom invandring, inrikes flyttströmmar och planekonomiska ”visioner”. Sådana samhällen kan vara ekonomiskt framgångsrika en stund, men mäter vi framgång över mansåldrar istället för mandatperioder, så står de sig platt. Kramfors och Detroit är samma andas barn. Till dem kan nu läggas Skellefteå.”
Nu finns data från SCB för 2023 och det är läge för en helt enkel uppföljning av fallet Skellefteå. Här följer därför en rad statistiska fakta om kommunen.
Befolkningsmängden växte med 2140 till totalt 76 542 invånare. Det är en ökning med 2,9%, vilket är fjärde högst i landet. Endast Nykvarn, Sundbyberg och Knivsta hade en större procentuell tillväxt.
Ökningen av Skellefteås folkmängd beror uteslutande på inrikes inflyttning och invandring, ty födelseöverskottet var negativt med -152. Som jämförelse hade Sundbyberg ett positivt födelseöverskott på 495. Även Nykvarn och Knivsta hade positiva födelseöverskott.
Inrikes flyttningsöverskott för Skellefteå landade på +1000 invånare, vilket placerar kommunen på plats 6 i inflyttningsligan. Könsfördelningen netto i flyttningsöverskottet var 68% män och 32% kvinnor. En häpnadsväckande snedfördelning med avseende på kön.
Invandringsöverskottet slutade på +1258, vilket i relation till 2022 års folkmängd i kommunen ger en utklassningsseger i invandringsracet – mest av alla kommuner. I procent av 2022 års folkmängd var invandringsöverskott 1,69%. Tvåan låg långt efter på 1,45% (Älvsbyns kommun).
Könsfördelningen i invandringsöverskottet var 64% män och 36% kvinnor. Nästan lika illa som för inrikes inflyttning.
Skellefteås “gröna tillväxt” har nu fått bisarra konsekvenser. I den barnproducerande ålderskategorien 25-34 år är könsfördelningen sådan att 56% är män och 44% kvinnor. Av männen i denna ålder är 30% utrikes födda.
Antalet kvinnor i den barnproducerande ålderskategorin 25-34 år var vid 2023 års ugång nästan exakt lika stort som 1990. Då föddes 1012 barn under året. Det föddes däremot endast 627 barn i Skellefteå förra året. Av dessa hade 19% två utrikes födda föräldrar.
Är denna tillväxt önskvärd? Knappast. Är den uthållig? Förmodligen inte.
Har den kostat något? Ja. Kommunen räknar med att behöva investera (obehagligt ordval i sammanhanget) 10 miljarder kr de närmsta 10 åren. Förra året var Skellefteå kommunkoncerns låneskuld 105 000 kr/invånare och då har man inte lånat klart ännu. Detta i en kommun med kraftigt mansöverskott och en befolkning som inte föder barn i någon omfattning att skryta med. Som jämförelse är låneskulden per capita i Sundbyberg 42 000 kr och där föds det barn.
Någon eller några har tänkt väldigt fel i fallet Skellefteå.
