En legolektion i nationalekonomi

0
672

Jag satt i telefon med en vän som har bostadslån upp över öronen. Vi pratade om riksbankens eventuella räntehöjning och hur det skulle påverka hans ekonomi, men också vad det gör med Sveriges ekonomi som helhet. Min vän, var som de flesta skolad i keynesianskt tänkande och misslyckades med analysen. Min dotter satt bredvid mig och lekte med sitt lego. Jag såg att hon då och då spetsade öronen och lyssnade på vårt samtal. När jag lagt på vände hon sig mot mig och frågade ”Mamma, vad är en ekonomi för något?” Jag suckade inombords. Jag var trött på att förklara eftersom det keynesianska perspektivet ligger som en trasslig, blöt filt över ett system som egentligen inte är särskilt komplicerat att förstå. Men så tittade jag på hennes legobygge och fick en idé. ”Får jag låna ditt lego?”

Ekonomi handlar om hantering av resurser

En ekonomi, som i reda termer är samma sak som ett samhälle, består av resurser, även kallade varor och tjänster. Med en resurs kan man göra två saker. Antingen kan man konsumera den, eller så kan man använda den för att skapa mer avancerade resurser. Vi konsumerar saker som hårklippningar, konserter, veterinärbesök, blommor, kläder, bostäder. En resurs som inte konsumeras kan användas för att tillverka till exempel verktyg, skyddskläder, dieselolja och maskiner.

En ekonomi är ett samhälle med människor som producerar och konsumerar. Bild: Cecilia Carlsson

Alla människor i ekonomin är konsumenter och de flesta är även producenter. Ett samhälles materiella välstånd beror av hur mycket resurser det finns, hur mycket nya resurser som produceras och på hur effektiva människorna är på att producera varor och tjänster. Utan produktion, inga varor eller tjänster, ingen ekonomi.

Pengar underlättar handel

För att produktionen, varorna och tjänsterna, ska kunna säljas och köpas på ett smidigt sätt behövs pengar. Utan pengar är vi hänvisade till byteshandel. Pengar är egentligen som vilken vara som helst förutom att dess egenskaper gör den extra smidig att använda som bytesmedel. Under tusentals år har guld varit pengar. Det rostar inte, går inte sönder, kan delas i mindre bitar och alla tycker det är värdefullt.

Pengar gör att att vi enkelt kan handla med varandra. Utan pengar är vi hänvisade till byteshandel. Bild: Cecilia Carlsson

I ekonomin på bilden finns 1000 kr som används för att köpa och sälja. Det räcker bra. Faktum är att det skulle räcka som penningmängd för hela Sverige. Ingen ökning av penningmängden är någonsin nödvändig. Med en naturlig teknikutveckling och en naturlig effektivisering kommer välståndet i ekonomin att öka och priserna falla. De ekonomiska transaktionerna i detta civilsamhälle är än så länge frivilliga. Ingen är tvingad att köpa en vara eller en tjänst som hon eller han inte vill ha. Det råder således en naturlig konkurrens. En produkt eller tjänst som inte håller måttet kommer inte att gå att sälja och producenten kommer att gå i konkurs. Frivillighet råder även på valutamarknaden. En bank som ger ut Carlssons silverkronor och som blir påkommen med korruption eller förfalskning, kommer att bli övergiven till förmån för Nilssons guldmynt.

Staten plundrar med skatt

Ovanpå ekonomin finns staten. Staten lever på att beskatta människors produktion. Ungefär hälften av det värde som produceras i ekonomin tas av staten. Transaktionen mellan medborgaren och staten är ofrivillig. Den bygger på tvång och hot om våld. Du kan inte säga ”Nej tack, jag behåller mina pengar och bestämmer själv hur min familj tar hand om hälsa och utbildning.” Om du inte betalar skatt åker du i fängelse. Staten är illegitim.

Staten är en institution som lever på samhället enligt samma princip som en parasit lever på ett värddjur. Bild: Cecilia Carlsson

Människorna i ekonomin har inte valt att ha en stat. Lika lite som ett värddjur har valt att ha en parasit. När det är val kan vi tycka att sossarna eller moderaterna ska samla in skatt. Det som staten producerar och ”säljer” till oss går inte att välja bort – alltså råder ingen konkurrens. De dåliga tjänsterna och varorna konkurreras inte ut. Tvärtom försöker ofta staten att förbättra dåliga varor och tjänster genom att spendera mer pengar på dem. En dålig skola under naturlig konkurrens läggs ner. En dålig skola producerad av staten får mer pengar.

Staten plundrar med inflation

Förutom att samla in skatt med tvång, tvingar staten även oss att använda en viss valuta. Staten har monopol på valutautgivning. Skatten ska betalas i svenska kronor. Bankerna ger ut svenska kronor. Vi måste använda svenska kronor. Hur mycket inflation staten än skapar i den svenska kronan och hur mycket korruption det än begås inom bankväsendet måste vi gå till Nordea eller Swedbank och ta en kredit på tre miljoner svenska kronor om vi vill äga ett boende (om fyrtio år när vi är klara med amorteringarna). I och med krediten har banken skapat tre nya miljoner kronor. Sveriges penningmängd har ökat men det har inte skapats något ökat välstånd. Vi har inte blivit rikare. Bostaden har inte blivit bättre bara för att krediten skapades. En ökad penningmängd betyder bara att vi får mindre för pengarna. Pengarna har minskat i värde. Skillnaden har överförts till staten och dess närstående.

Staten överför värde från samhällets medborgare till staten. Inflation sänker värdet på medborgarnas pengar. Bild: Cecilia Carlsson

Summa summarum: Staten pumpar in nya pengar i ekonomin via bankernas kreditgivning. Pengarna minskar i värde. Staten samlar in skatt. Den största delen av det värde av människors slit och arbete hamnar hos staten och hos bankerna.

Lösning: Bort med staten. Vi visar vad vi vill ha genom att köpa det vi vill ha. Vi visar vad vi inte vill ha genom att inte köpa det. (Om jag minns rätt från mellanstadiet brukar detta kallas demokrati.) Utan stat slipper vi produkter vi inte vill ha. Utan statligt valutamonopol slipper vi inflation och slipper använda korrupta banker.

Föregående artikelLand utan ledare
Nästa artikelFokusera på vårt eget
Cecilia Carlsson
Uppretad hona med ungar. Lycklig bybo. Intellektuell antiintellektuell med ett genuint ointresse för etablissemangets hit-och-ditande och ett nästan dåraktigt intresse för allting annat.

LÄMNA ETT SVAR

Vänligen ange din kommentar!
Vänligen ange ditt namn här